Tji fick man

Igår morse när jag stod och sminkade mig kände jag plötsligt att jag bara blev varmare och varmare tills att det började trycka över bröstet och jag fick svårt att stå upp. Mycket obehagligt men jag hade inte tid att stanna upp och slappna av. Tillslut blev det för mycket och jag tog mina grejer och när jag började att gå började allting att vaja, hann precis öppna dörren in till Jockes rum innan allt blev svart framför ögonen och det började ringa i mina ögon. Jag har aldrig svimmat förut och det gjorde jag inte igår heller men det där va absolut den obehagligaste känsla jag varit med om. Hade jag inte hunnit fram till sängkanten hade jag ramlat ihop för jag va så svag i hela kroppen.
Åkte hem sen när jag lugnat ner mig och det visade sig att jag hade feber...roligt. Grejen va ju den att jag skulle jobba på kvällen också så jag fick sätta mig helt utslagen och ringa runt till alla som jobbar i receptionen med inte en jäkel kunde ställa upp. Men tack och lov så var det någon som ställde upp ca en timme innan jag skulle börja. Vill inte ens tänka på hur kvällen kunde ha slutat om jag va tvungen att jobba. Då hade jag nog definitivt svimmat.
Så hela dan igår spenderade jag på att sova från och till men idag mår jag mycket bättre tack och lov. Alla här hemma tror typ att det har med stress att göra men hur fan ska man veta det. Jag kan liksom inte bryta ner på tempot bara för att jag nästan "svimmade", det hinner man inte.

Jag klarar mig, det gör jag alltid.