Total känsla av ingenting

Jag vet inte vad som är fel på mig för jag gråter mer än vad som är mänskligt. Eller så kanske det inte är mig det är fel på..
Vad ska man göra för att känna sig önskad eller saknad?

Hur ska man ta sig ur ett stort svart hål som bara blir djupare och djupare?

Varför är det så jobbigt att se saker man tidigare blundat för?

En lärdom till alla: Ta aldrig någon för givet